by Frans Josef Petersson, Kunstkritikk

Att urskilja någon tydlig tendens på
konstnärliga examensutställningar brukar
vara svårt, och även på Kungliga Konsthögskolan
finns en mängd metoder och tekniker
representerade. Samtidigt är det faktiskt möjligt att
peka på en tematik som återkommer hos flera, om
än inte alla, konstnärer: ett intresse för mystiska
och ibland rent ockulta erfarenheter.
Nadine Byrnes självorganiserade sekt är det mest
uppenbara exemplet, men även konstnärer som
Arvid Wretman och Therese Enström uppehåller
sig vid med mer eller mindre översinnliga motivsfärer. 
Kanske finns det fog för att tala om utställningen 
som ett exempel på ett förnyat intresse för det andliga 
i konsten. 

Katalogskribetenten Sinziana Ravini utnämner i alla fall 
konstnärerna till «de sista romantikerna», 
och lyfter fram en vilja att «ta sig ur postmodernismens 
relativistiska och nihilistiska världsyn och faktiskt tro
på något». Men att ställa tro mot icke-tro är problematiskt, 
då det är svårt att tänka sig ett konstverk som
inte inbegriper en dialektisk rörelse mellan de båda attityderna. 
Och om dessa konstnärer tar avstånd från något 
är det väl inte i första hand postmodernismen som icke-tro, 
utan snarare tron på samtidskonsten som
politiskt operativ kategori i samhället.

Ta en konstnär som Oscar Furbacken vars
mikroskulpturer och koppargrafik för tankarna till
de detaljerade studier av nordisk natur som gjorde
Ann Böttcher uppmärksammad för några år sedan.
Men där Böttcher vill undersöka frågor om
representation och politik, syftar Furbackens
arbete i första hand till att väcka förundran inför
naturens sinnrika uppbyggnad. En liknande attityd
– mer affirmativ än kritisk – återkommer hos
Johan Wik, vars monumentala våldsvideo inspelad
med höghastighetskamera bjuder betraktaren
möjlighet att studera det mänskliga köttets
onduleringar vid mötet med en välriktad smäll på käften.

Men detta slags hyperrealism är knappast typisk
för en utställning som annars tenderar mot det som
undandrar sig visuell gestaltning. Som Mikelis
Lapsas dova målningar som uppehåller sig vid
bilden som frånvaro eller brist. Eller Magnus Dahl
som under utställningens öppettider sitter
avskärmad från verkligheten samtidigt som en
apparatur läser av hans hjärnverksamhet, lagrar
informationen för att sedan skicka den ut i natten.
Ändå kan man nog tala om en gemensam skepsis
inför konstens epistemokritiska möjligheter:
oavsett om man uppehåller sig vid
representationens begränsningar eller utforskar
dess tekniska och materiella möjligheter, så verkar
här inte finnas någon förväntan om att de egna
bilderna ska bidra till att göra världen mer
begriplig. Vilket på ett sätt är en mindre
romantisk, kanske mer verklighetsförankrad,
attityd än den som i konsten ser ett medel för ökad
förståelsen av tillvaron. Inte desto mindre bjuder
utställningen på en lärdom: att ta sig an ett esoteriskt 
ämne är en sak. Att låta verkets form genomsyras 
av en mystik som fångar betraktarens intresse är en annan.
Ett av de mer lyckade verken i detta avseende är
Nanna Nordströms performativa installation av
vardagliga ting staplade och balanserade på
varandra: verkets maskineri ligger i öppen dager
men slår ändå in en kil mellan tingen och det språk
jag använder för att beskriva vad jag ser. En effekt
som väcker både munterhet och ångest, och som
fungerar – oavsett betraktarens tro eller icke-tro –
eftersom dess betydelseskapande gester inte är
maskerade utan markerade. Miraklet, inte som
mysterium, utan som rutin.

www.kunstkritikk.se 

(Review of the Master exhibition 2011 from Royal Institute of Art, Stockholm 26. mai - 12. juni 2011 at Konstakademien)

List of artists / graduating students:

Bäckström Linda

Bondesson Julia

Byrne Nadine

Christensen Martin

Dahl Magnus

Enström Therese

Furbacken Oscar

Granberg Jessica

Hedstrand Sonia

Jokitalo Maria

Kalliaridis Andreas

Karlsson Karin

Kauppi Assa

Lapsa Mikelis

Malik Saima

Månsson Måns

Mirzajanzadeh Sara

Nordström Nanna

Normann Knut

Rahn Lucas

Schedin Åsa

Uddenberg Anna

Wik Johan

Wretman Arvid

Zettergren Rut Karin