Nyromantik - en reflektion
by curator Eleonora Ånhammar
En lav på två platser
Utställningen med Oscar Furbacken visas på två ställen samtidigt, inte mer än ett kvarter ifrån varandra på samma gata i Stockholm. I projektrummet på Galleri Charlotte Lund och i gatufönstret på projekt- och utställningsrummet Kungstensgatan 27. Konstnärens bildvärld upptas av lavar, det gör också utställningen. Samma lav visas i två olika versioner, en väggmålning och en installation.
I projektrummet på galleriet har konstnären målat upp en storskalig väggmålning ”Längtan efter ljus”, verket föreställer en uppförstorad stiliserad lav som växer
från golvet upp mot taket. Konstnären har här nyttjat den generösa takhöjden och skapar på så sätt något monumentalt över den lilla laven. Färgerna i målningen är mörka och dunkla och det saknade ljuset påtagligt.
Den andra delen i utställningen utgörs av installationen ”Skimrande inre dunkel” på Kungstensgatan 27. I fönstret mot gatan möts betraktaren av en illustrerad spricka. Genom det tittskåpsliknande formatet ser betraktaren laven i sin naturliga storlek och rätta element. Konstnären har i rummet innanför fönstret byggt upp ett landskap där laven tornar upp sig, trots den oansenliga storleken ter sig laven i sin inramning stor.
Ny-romantik – en reflektion
Konstnärer som drar inspiration från naturen eller rentav nyttjar den som motiv är en av konsthistoriens äldsta företeelser, naturen tycks vara tacksam att avbilda men också ett motivval med högt metaforiskt värde.
Inom bildkonsten under romantiken kring sekelskiftet 1800 sågs naturen som ett känslolandskap, tanken på en besjälad natur var grundläggande. Storslagna naturscenerier i noga utvalda ljussättningar så som månljus eller dimma återgavs med en sentimentalitet som uppskattades under epoken.
I Oscar Furbackens konstnärskap får dessa tankar och estetik en pånyttfödelse i 2010-tals tappning. Han arbetar inte med det storslagna och överväldigande landskapet som en gjorde under romantiken, utan istället med det pyttelilla i naturen. Men tanken kring det småskaliga i konstnärens verk är densamma som under romantiken om det storskaliga, nämligen själen i det.
Lavar som motiv må utgöra hans bildvärld men det är som metafor de bör tolkas. Kopplingen till laven som intelligent och aktiv natur, möjligen besjälad är lätt att dra. Dels är den som organism otroligt motståndskraftig och har en enastående förmåga att frodas på utsatta platser, samt anpassa sig och leva i symbios. Det är i dessa kvalitéer lavens metaforiska värde ligger.
I sina verk avbildar Furbacken naturen men han leker också med skala och skapar förskjutningar mellan mikrokosmos och makrokosmos. Det är i relationen mellan det stora och det lilla effekten skapas som ger verken dess dignitet. Det är också i dessa förskjutningar en tanke kring ny-romantik går att applicera, den lilla naturen utgör det storskaliga överväldigande landskapet med likvärdig innebörd som under romantiken.
Precis som i romantikens bildkonst är ljuset eller saknaden av detsamma viktigt för upplevelsen av ”Längtan efter ljus” och ”Skimrande inre dunkel”. Ljuset kan tolkas som en symbol för liv som stundvis känns vibrerande och starkt, men även melankoliskt och mörkt. Precis på samma sätt som det är att vara människa, stundvis levande men också hopplöst.
Lavar på Konstakademien
Oscar Furbacken avslutade tidigare i år sin femåriga utbildning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, det var i samband med elevutställningen på Konstakademien som jag för första gången träffade konstnären och stiftade bekantskap med hans bildvärld.
I en tid då mycket handlar om att synas och ta plats upplevdes etsningarna ”Intryck av natur” som subtila och anspråkslösa, de små bronsskulpturerna ”I väntan på våren” uppfattade jag som skygga både till sin volym och utplacering. Konstnären hade med flit placerat ut skulpturerna på olika platser i lokalen där det var svårt att finna dem.
Det är med ett lekfullt grepp som konstnären vädjar
till besökarna att ta sig tid. Det är något kontemplativt över hans tillvägagångssätt, hans uppmaning till oss att stanna upp och våga vara närvarande. Att ta sig tid till begrundan och beakta storheten i det lilla.
Text from the folder produced by curator Eleonora Ånhammar in relation to Furbacken’s double exhibition at Galleri Charlotte Lund and the Kungstensgatan 27 street gallery 2011