Exhibition text by curator Alida Ivanov

I Askoas undersöker Oscar Furbacken vad som händer med naturens mindre organismer efter en brand. Utställningen består av en video och skulpturala verk i betong och porslin. I sin praktik utgår han ofta från observationer av naturfenomen och från dessa ännu en fördjupning genom litteratur. 

Furbacken beskriver en händelse där det brann i en skog nära hans ateljé vilket triggade en nyfikenhet. Det ledde till fler besök till platser/skogar där brand förekommit. En skogsbrand ändrar landskapet. Ett trauma där djur och andra kan ta allvarlig skada, men är på många sätt också katarsis som i längden möjliggör en rikare biologisk mångfald. Det är ett slut och samtidigt en början. 

Verken i utställningen är inspirerade av de livsformer som är först på plats efter att elden lagt sig. I videoverket Cinder Oasis visas just sådant material. Kameran rör sig över brända träd. De svarta, förkolnade, torra landskapen bryts av med starka färger (orange, gul och beige) och kontrasterande ytor (blöta, slemmiga och ludna). Furbacken berättar en historia om svampsporer som visar en explosiv latent livskraft. De tycks kunna gömma sig inuti mossor och lavar i åratal i väntan på en brand. Dessa pyrofila svampar poppar sedan upp och lockar insekter som i sin tur drar till sig fåglar med frön i sina spillningar. Och snart har det ur askan uppstått små oaser av liv. Cinder Oasis visar detta skede på nära, nästan intimt håll, kameran växlar mellan att röra sig sakta och så snabbt att åskådaren knappt märker det. Ljudet, som framtagits i samarbete med  kompositören Robin af Ekenstam, är dovt och knakande, så som man tänker sig att något som växer skulle låta om man lyssnade tätt intill. 

I kontexten av dessa platser har Furbacken experimenterat skulpturalt med en typ av transparent porslin som heter Parian, vars skörhet blir som en antites till betongens kärva yta. I den skulpturala serien Pyrophytes har Furbacken fått möjligheten att fysiskt ta sig an de former som han har sett i naturen. Här finns också en relation mellan verkens materialitet och inspirationskälla: båda har sin tillkomst i höga temperaturer.

Oscar Furbacken återvänder ständigt till ett citat av Rainer Maria Rilke:

”If you stay close to nature, to its simplicity, the small things hardly noticeable. Those things can unexpectedly become great and immeasurable. […] somehow more conciliatory.”

Det Rilke beskriver kan bäst appliceras på utställningens mest ensamma verk: en liten kolteckning på trä, med den till synes oansenliga titeln Coal Stump. Den är gjord av en bit kol från en skogsbrand, något dött redo att ta sin plats i naturens livscykel. Istället avslutas dess kretslopp som något stort och kanske odödligt: konst.

Alida Ivanov, November 2021

Furbacken’s exhibition “Askoas”, was shown 11-27/11 2021 at Konstnärshuset.